Då var det gjort...

Min första operation är över och det gick väldigt bra.

Det var en låång väntan från kl 7 tills jag fick åka ner till operationssalen. Dom hade bokat in mig 12.10 men det dröjde ytterligare en timme innan de ringde och sa att jag var välkommen ner. Blev mottagen av två riktigt glada och spralliga manliga narkossköterskor som gjorde allt för att hålla mig lugn innan sövningen. Vaknade upp 1,5h senare och blev chockad över hur lite det kändes i halsen. Trodde nästan att dom inte hade gjort det dom skulle men det hade dom ju förstås.

Fick komma upp på avdelningen lite senare och där fick jag börja dricka lite smått. Kräktes några ggr eftersom det kommit ner blod i magen och sen mådde jag jätteilla till o från innan magen vande sig att få i sig nåt igen efter den långa svälten. Den mullrar och skriker fortfarande trots att jag äter och dricker med jämna mellanrum.
Det är så skönt att jag inte har så ont än så jag kan äta vanlig mat. Känns som att man håller sig lite piggare på det än på nyponsoppa osv.

Jag försöker att ta det så lungt som möjligt, då känner jag knappt av det men när jag är uppe och donar och lutar huvudet framåt så blir det som ett tryck i hela halsen och upp mot öronen.
Dom säger att smärtan ska eskalera snart, att den är värst dag 3-5 typ så vi får väl se hur det blir att vakna upp imorgon..

Än har jag inte märkt av att det har kommit nå blod heller från såret, hoppas det förblir så..:)

Torsdag

Idag har jag varit på inskrivningssamtal på ackis.
Har träffat sjuksköterska, läkare och narkosläkare. Ingen av dom som kommer att operera mig imorgon men dom har förklarat hur det kommer att gå till osv så det gick ju bra.

Just nu är jag lugn men jag misstänker att jag kommer vara lite småhispig imorgon när jag vaknar. Ska vara på avdelningen kl 7 nyduschad och klar för op, vet dock inte än vilken tid dom ska operera mig. Kan lika gärna bli på fm som på em. Hoppas dock på så tidigt som möjligt så jag slipper nervositeten.

Nu har jag precis stoppat om småskruttarna i sängen och ska börja fixa med allt inför imorgon. Nagellacket måste bort och en liten väska ska packas bla :)

Om jag orkar så skriver jag ett inlägg imorgon igen efter operationen. Tänkte ladda ner lite filmer på plattan så jag har nåt att göra under tiden där men i övrigt blir det några timmar att slå ihjäl.

Tisdag

Tänk så fort dagarna går när man väntar på nåt som man är lite (eller väldigt mycket) nervös inför.
På fredag ligger jag på operationsbordet och tar bort halsmandlarna. Fy farao vad nervös jag är, har molande värk i magen hela dagarna nu. Har läst och hört endel skräckhistorier vilket förvärrar nervositeten förstås. Förut var jag mest nervös över sövningen men nu är det helt klart hur det kommer vara efter operationen som grämer mig. Smärtan bekommer mig inte så mycket även om jag förstår att det kommer göra sjukt ont men det kan ju bli jobbiga blödningar efteråt och det känns jätteläskigt. Hört både bra och dåliga historier. Hoppas att jag tillhör dom som får det bättre..

Här hemma rullar livet på som vanligt med jobb och dagis.
I fredags så tog jag med Wilma, Nellie och Nova-Lee på cirkus här i vänge och det var väldigt uppskattat. Nellie satt med ett stort leende och glittrande ögon hela tiden så hon tyckte nog att det var roligast av alla, hon ville inte alls åka hem därifrån trots att klockan var efter 21 när det var slut.

På lördagen hade jag jouren på jobbet och Johan o barnen hjälpte morfar på åkern. På eftermiddagen så åkte vi alla på Jesses dop i Skogstibble. Jättefint hade dom gjort och bjöd på god mat o tårta. Jesse var så fin och glad hela tiden. Våra barn som suttit still i en traktor hela dagen hade myror i brallan i kyrkan och Alfred pratade högt mest hela tiden.. Hehe, sånt som lätt händer med barn i kyrkan :) Han störde nog inte så mycket iaf.

I söndags tog vi det mest lugnt, Johan var väldigt trött efter ölen kvällen innan så han blev inte människa igen förrän sent på eftermiddagen. Vi fick fikabesök av barnens farmor o farfar som varit ute o seglat i Kroatien en vecka också.
Är så himla sugen på att åka utomlands på solsemester o bara njuta. Känns som att det är dåligt med tid just nu, alltid massa måsten och göranden med jobb, dagis, bonderiet osv. Vi är sällan hemma hela familjen nu och bara myser. Det saknar jag just nu, kanske lite extra eftersom jag typ har dödsångest Light inför operationen med.

Nä, dags att stänga av barntvn och gå upp och natta mina små älskade guldklimpar.