Ja fy fan för det här med inskolning, vilken berg o dalbana det är. Ena dagen känns det helt ok för att sen nästa dag kännas helt käpprätt fel. I onsdags när vi skulle vara där heldag så kändes det väldigt kaotiskt då det är så många små barn som är så ledsna så det blev inte så mkt tid över för nån att lära känna eller vara med Alfred. På torsdagen var vi lediga och på fredagen så gick vi dit med en liten klump i magen (jag iaf) men den dagen flöt på riktigt bra och det blev tillfälle att lämna Alfred själv en stund vilket hade gått jättebra ända tills strax innan jag skulle komma tillbaka så de ringde på mig då. Jag gick iaf hem med en väldigt positiv känsla över helgen.
Igår och idag har det inte heller blivit mkt tid över för Alfred alls så idag gick vi hem efter lunch. Kände att är det bara jag som ska vara med mitt barn ändå så kan vi lika gärna fortsätta spendera dagen på hemmaplan med sånt som vi vill göra.
Är väldigt irriterad och ledsen idag över att det är så himla oorganiserat nu när alla ska skolas in samtidigt, det funkar verkligen inte och det sliter på alla inblandade. Provade ringa förskolechefen idag vid ett par tillfällen för att framföra mina åsikter och önskemål men hon svarade inte så jag får prova igen imorgon.
För Alfreds del så tror jag att det kommer gå rätt bra ändå, dom få tillfällen som ges med fröknarna (på alla avdelningar) så svarar han när de frågar nåt och har inga problem att gå ifrån mig för att leka lite längre bort med dom eller själv en stund men som sagt, det är rätt få tillfällen hitills som en fröken har tagit initiativ.
Vid ett tillfälle så satt jag en bit bort i bakgrunden när Alfred lekte själv i sandlådan och blev lite ledsen, han såg inte mig och gick och snyftade vid en bänk typ 2m ifrån en fröken men hon gjorde INGENTING, jag såg att hon såg honom men kunde inte ens ge honom ett ord eller erbjuda honom tröst. Det var inte "hans" fröken och hon är lite annorlunda jämfört med de andra fröknarna men när dom alla är ute så hjälps dom ju åt..
Nä fyfan, jag har inga problem med att "lämna bort" honom men under dessa omständigheter så vill jag verkligen inte, hela min kropp skriker Neeeeeej!
Känns inte kul att behöva börja jobba på måndag!
Hoppas verkligen att morgondagen blir bättre, annars vet jag inte vad jag gör. Måste iaf ta ett snack med en av fröknarna och se hur vi ska lösa det framöver.
För Wilma och Nellie går det jättebra på nya avdelningen. Dom verkar stormtrivas nu (Äntligen!) ska ju inte ropa hej än efter bara 1,5 vecka men de tycker verkligen att det är så kul. DET känns riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar